Wednesday, December 9, 2009

Prata engelska med svensk brytning

Precis som drottning Siliva pratar svenska med tysk brytning, pratar jag engelska med svensk brytning. Förhoppningsvis med mindre brytning än när jag kom hit, men jag vet att jag bryter på engelska eftersom många undrar var jag kommer från. När jag säger att jag kommer från Sverige får jag nästan alltid kommentaren att de har någon närmare eller mer avlägsen släkting som kom antingen från Sverige eller något annat nordiskt land.

I USA pratar hur många som helst med brytning. På en del amerikanska flygplatser tror man att man inte längre är i USA eftersom ingen pratar amerikansk engelska. Där jag bor finns det givetvis inte alls så många från andra länder som det finns t ex i stora städer som San Franciso och Los Angeles, men det finns nog fler än vad jag trott - flera personer som jobbar på skolan kommer från andra länder.

För ett par veckor sedan var jag fiskvakt åt mina grannar. De har ett par tropiska fiskar som behövde tas om hand under Thanksgiving. När grannarna kommit tillbaka pratade jag med grannfrun C och helt plötsligt upprepade hon något jag sagt, med försök till svensk brytning. Jag lät det hela passera men så sade hon "Didn't you hear that I was trying to sound like you." Jag blev rätt paff och det enda jag kom mig för att säga var att jag nog alltid kommer att ha en svensk brytning eftersom jag var rätt "gammal" när jag kom till USA.

Det var nog första gången som någon härmat mig och hur jag pratar. Vet egentligen inte vad hon menade med det, litet konstigt var det. Ibland önskar jag att jag pratade som en amerikan men det kommer jag nog aldrig att göra. Den där svenska "melodin" finns där och "avslöjar" mig titt som tätt. :) Jag tänker inte så ofta på att jag inte pratar som "riktiga" amerikaner men ibland händer det att jag blir självmedveten. Numera kan jag verkligen förstå mer av hur invandrare t ex i Sverige känner sig när de pratar svenska med brytning.

23 comments:

Annika said...

A-M, jag hatar det där!
Att bli härmad är det värsta som FINNS, och folk borde fatta bättre.
Min granne härmade mig en ggn och jag blev så sur att jag trodde jag skulle smälla av.
Visst har vi brytning, och nästan varje dag är det ngn som frågar varifrån man kommer med gissning på england, irland, sydafrika, tyskland och ibland prickas det rätt---sverige.
Hoppas att vi inte bryter lika mkt som en viss drottning iallafall, för det vore inget kul.
men accenten har vi för alltid med oss, och den kan vi aldrig skala bort.
Fast ibland är det så tröttsamt att alltid tala om varifrån man kommer...
Men det som din granne, liksom min granne, gjorde mot oss är ett fruktansvärt faux pas...
Stor kram till dig med din svenska accent från mig med min!!!

Mamaya said...

How rude!
Aldrig har jag blivit harmad, forutom av min egna make men han gor det med gott hjarta.
Nar folk far reda pa att jag ar fran Sverige ar dom mer nyfikna an angelagna att beratta om deras erfarenhet med Skandinavien.

em said...

Jag har en känsla av att amerikaner frågar, och kanske härmar, oftare än europeer. Personligen tycker jag att det är oartigt, men för en utåtriktad amerikan känns det nog rätt naturligt - fast härma är en annan sak...
Minns att min kusin Anne, frågade en servitris, varifrån hon kom, hon talade jättebra engelska men med en svag brytning, och hon såg ut som hon hade velat hälla maten i knäet på min kusin. Anne blev jättesnopen, hon ville bara få kontakt med tjejen.
Vi är kanske inte så lika varandra som många tror.....
Margaretha

Annika said...

Till em:
Tyvärr inte sant.
Min kompis som är gift med en amris som talar flytande svenska, med amerikansk brytning, blev härmad om och om igen då de bodde i sverige. DÅ med undertonen att det var gulligt...
Det är så lagom gulligt för den drabbade.
Att man får frågan om varifrån man kommer är en sak, det får man ta när man bryter, och jag frågar själv andra också. Men at bli härmad---det suger....

em said...

Annika,
Så trist! Jag har många amerikanska vänner i Sverige, och det har jag inte hört något om. Däremot tycker många att det är ett problem att svenskar ofta vill tala engelska med dem.
Margaretha

Anonymous said...

Det har hittills aldrig hänt att någon härmat mig men visst får jag ofta frågan 'Var kommer du ifrån'?

Jag var också för gammal när jag flyttade hit så jag kommer nog alltid att brottas med problemet. Jag vill inte kalla det 'brytning' även om det faktiskt på svenska är en bättre benämning än den amerikanerna använder när de säger 'accent'. Det är ju flera saker som avslöjar oss, inte bara en accent utan också intonation av ord och kanske mest språkmelodin.

Arkansas har inte många invandrare, utbildningsnivån är lägre än i USA i snitt, mycket 'rednecks' med andra ord. Många av dessa arbetar i service industrin vilket är då de flesta förvecklingar uppstår. Eftersom de har låg utbildning blir de ofta stressade om de inte förstår mig när jag beställer på en restaurang men de kan lika gärna fråga mig 'I love your accent, are you from England?'

Jag har varit ganska många gånger i Kalifornien och upplevde det inte en enda gång att jag inte blev förstådd. Trodde det berodde på att man där möter mycket mer människor från andra kulturer.

Ibland blir jag så trött när jag för frågan var jag kommer ifrån här i Arkansas så att jag svarar 'Little Rock'. Min fru tycker inte om det.

Anne-Marie said...

Annika: Jag blev rätt paff faktiskt när det hände. Hon har verkat vara en riktigt trevlig person och så hände det här. Kanske hon inte menade något med det, men det är helt klart olämpligt och onödigt. Framför allt eftersom jag ställt upp som fiskvakt. Det jag inte skrev i inlägget (eftersom det inte riktigt hörde dit) var att hon fick sig en liten "släng" av sin egen "medicin". :) Hon kom inte och hämtade sina fiskar och när jag ringde dagen efter det att de kommit hem sade hon "Oh yes, the fish. I had almost forgotten." Vad! Man glömmer väl inte bort sina fiskar. Hon sade hon skulle komma inom en halvtimme. Ingen granne dök upp och efter en timme ringde jag igen. Hon lät litet irriterad faktiskt - jag var väl den som skulle vara irriterad. Jag sade att jag skulle ut på en promenad och undrade om hon kunde komma - såvida hon inte glömt sin fisk igen! Hon lät litet paff att jag sade det till henne. Jag kunde bara inte låta bli. Nej, vi får verkligen hoppas att vi inte pratar som Silvia. :) Stor kram tillbaka med svensk brytning!

Anne-Marie said...

Mamaya: Jag tyckte också att det var litet "rude". Men som jag skrev till Annika fick hon tillbaka litet av sin egen "medicin". Visst kan man härma någon kärleksfullt och på skoj. Men det gör man kanske mer med folk man verkligen känner.

Margaretha: Jag tror de allra flesta amerikaner är nyfikna på varifrån man kommer och om de hör att man bryter blir det kanske en självklar fråga. Men att härmas vet jag inte riktigt hur nyfiket det är. Har faktiskt inte pratat med grannen efter det att det här hände men om det händer igen då skall jag givetvis prata med henne och fråga vad hon håller på med. Det där att svenskar vill prata engelska med amrisar vet jag att en amerikansk kompis som bor i Stockholm också upplevt. Svenskar gillar helt klart att prata engelska.

Anne-Marie said...

Annika: Att få frågan varifrån man kommer är nog en sak man alltid får leva med. Och det är ju rätt okej att svara på den frågan.

Anne-Marie said...

Lars: Men du kommer ju från Little Rock - i alla fall i USA. :) Jag tror också att en del människor som inte "utsatts" så mycket för utlänningar har svårare att förstå när man bryter. Kalifornien är nog rätt "fritt" med tanke på hur många olika nationaliteter det finns här. Jag skulle vilja påstå att kanske hälften av Kaliforniens befolkning bryter på något annat språk. Det är min egen uppfattning - har inga fakta egentligen. Det finns väldigt många mexikaner som bor i Kalifornien och de bryter, på spanska.

Anonymous said...

Det där hände mig en gång då i början när jag flyttat till Sydney och jag blev så arg att jag gav henne en utskällning. Vi kände varandra ganska väl och jobbade ihop, så det var inte precis en främling. Hon sa att hon gjorde det för att hon tyckte det lät roligt, men jag förklarade att det inte är det minsta kul att bli härmad och att en invandrare inte pratar med brytning med flit, att det är något vi ofta skäms för ändå, utan att behöva få det upprepat. Hon slutade efter det, men jag vet inte om hon riktigt förstod.
Numera händer det sällan att någon ens frågar var jag kommer ifrån. En svag brytning finns nog alltid kvar, men är det någon som bryr sig så frågar det om mina föräldrar är från Europa eller så tror de att min familj kommer från Sydafrika.

Matildas fikarum said...

Matildas fikarum som blev anonym där...

Anne-Marie said...

Matilda: Precis - man bryter ju inte med avsikt. Jag kan märka att min engelska också varierar litet från dag till dag. Vissa dagar låter den mycket mer amerikansk och andra mer svensk. Kanske beror det på hur man känner sig. Australisk engelska har ju sin speciella "dialekt".

em said...

I morgon (måndag 14.XII.) kommer radioprogrammet Tendens, http://www.sr.se/sida/default.aspx?ProgramId=3381, att ta' upp lite av det som diskuterats här.
Margaretha

Anonymous said...

Hej Anne-Marie. Snubblade över din blogg då jag letade efter Amerikansk julmats recept. Har själv bott i Pasadena, Ca i 10 år men flyttade hem igen till Sverige för 10 år sedan. Min store son är född "over there" och i jul ska vi fira Amerikansk jul hemma- bara för att bryta lite :-)traditioner. Kul att läsa din blogg för jag kände så igen mig :-). Ha en underbar jul mvh Anette fd. svenska i Amerika

Anonymous said...

Hej, jag tror man måste flytta när man är rätt ung för att bli av med brytningen. jag har lyckats bli av med min svenska accent när jag pratar engelska (även om jag aldrig bott längre tider i USA/England men har tillbringat mycket tid med jobbet lite överallt:)) men nu bor jag i Tyskland och hela tiden tror folk att jag är från Holland! Jätteirriterande, jag var 20 när jag flyttade hit men brytningen sitter kvar.

Anne-Marie said...

Margaretha: Lyssnade du på radioprogrammet? Hade helt glömt bort att det skulle sändas.

Anette: Välkommen hit! Hur upplever du det att vara hemflyttad utlandssvensk? Kan tänka mig att det kan bli kulturella "krockar" även då. Låter spännande att ni skall fira amerikansk jul i Sverige. Ha en fin jul du med. :)

Anonym: Jag tror helt och hållet på det du säger. Ju yngre man är desto lättare är det säkert att bli av med sin brytning. Jag var 35 när jag kom till USA så det var nog litet för "gammalt". :) Undras just varför tyskarna tror att du har holländsk brytning? Liknar den svenska och holländska brytningen kanske varandra.

em said...

Anne-Marie,
Nej, jag fick inte till det, men tänker efterlyssna på det. Det kan väl du också göra, jag tror att programmen ligger kvar en månad. Nu är julkorten färdiga, och juligare än så är jag inte så jag borde få tid att sätta mig ned och lyssna snart.
Margaretha

Anonymous said...

Aloha! Sarah Lucas . payday loans

Anonymous said...

cash advance toronto This website is an excellent I enjoyed reading it so much
AAA Toronto Payday Loans 1172 Bay St #101, Toronto, ON M5S 2B4 (416) 477-2817

Anonymous said...

Ja. Ni svenskar bryter alltid när ni talar främmande språk, fast ni är väldigt kritiska när det gäller folk
som bryter när de talar svenska. Det är dags att ändra åsikt.

PS: En svensk i London är fortfarande
en svensk och lär aldrig bli engelsman.

Anonymous said...

You're so interesting! I don't believe I've truly read something like that before. So wonderful to find another person with a few unique thoughts on this topic. Seriously.. thanks for starting this up. This website is one thing that's needed on the
web, someone with some originality!

Also visit my web blog ... http://gto120dlaocm402mfos02.com

Anonymous said...

Were all a ѕucker for an octopuѕ!



Here is mу web blog; long term cash advance loans