Friday, February 9, 2018

Trivsamma Storbritannien

Min första resa utomlands utan mina föräldrar gick till England. Det var 1977 när jag åkte på språkresa till Isle of Wight. Jag och en kompis bodde hos en familj på fyra där föräldrarna ibland pratade cockney. Vi gick i skola på förmiddagarna och sedan var vi lediga på eftermiddagarna.

Jag hade alltid haft lätt för engelska i skolan men märkte att det var litet annorlunda att faktiskt vara i ett engelsktalande land. Nu pratar man ju inte alls som i USA och jag tycker nog att engelskan i England och Storbritannien ofta kan vara svårare att förstå.

Nägot jag dock märkte att det var en väldigt trivsam stämning där vi var och det gav mersmak. Medan jag bodde i Sverige blev det flera resor till olika delar av Storbritannien. London har jag besökt flera gånger både genom mitt arbete och privat. En minnesvärd resa gjorde jag och min kompis C till England, Wales och Skottland. Vi tog hennes bil via båt och körde sedan på “fel" sida där jag fick kolla om vi kunde passera andra bilar. :) Det var en upplevelse minst sagt och jag har nog aldrig sett så många rondeller som jag gjorde då. Numera tycks även Sverige ha rondeller precis överallt. I USA har jag inte sett rondeller direkt. Fast det är klart jag bor i glesbygden där vi har två trafikljus i Weed. ;)

Det som alltid slagit mig är att människor i Storbritannien verkar vara så trevliga. De är vänliga och artiga även i större städer. Deras kultur innehåller ett element av “trevlighet" och det påminner mycket om hur människor ofta är här i USA. Kanske inte så konstigt eftersom britter kom till USA för länge sedan. Jag tror att den amerikanska kulturen har fått många inslag från just Storbritannien.

Häromveckan började en ny lärare inom skolan som skall undervisa i engelska och en av hennes kurser är en videokonferenskurs så vår avdelning är “inblandad" i den. Jag träffade henne alldeles innan skolan satte igång och gick igenom utrustningen i klassrummet och det praktiska kring en videokonferenskurs. Läraren är ursprungligen från Storbritannien och hon är precis så där trevlig som människor brukar vara som kommer därifrån. Jag hade nog kunnat flytta till England och trivts men nu blev det USA i stället.

Jag har inga bilder här i USA från mina resor till Storbritannien så det får bli en YouTube-video. Eftersom det är 40 år sedan jag åkte till Isle of Wight minns jag väldigt litet av hur det såg ut. Ryde nämns i videon - det var där vi var.



Idag hade skolan stängt vilket var trevligt. På måndag har USA en "legal, public holiday in some U.S. states" - Lincoln's Birthday - och skolan valde att ha stängt idag i stället. Man måste ibland välja vilken dag så att inte vissa kurser har färre mötestillfällen än andra. Skönt med en extra dags ledighet.

25 comments:

Marina said...

Min första resa till England och London gick samma år, men i form av skolresa. En årskurs nio med färja tor och en vecka mitt i London med två vuxna ledare (en lärare och en kamrat till honom). När jag tänker tillbaka på den veckan kan jag förstå att man inte gör sådana resor längre...;)

Från Glam till Damm said...

Hej,
Det är så mysigt i England och jag älskar serier som Downton Abby och The Crown. Very British!
Ha det gott!

Kram, Anneli

Steel City Anna said...

Kul att läsa och så vackert det är där du var på språkresa.

Jag har bott i England så länge nu så jag tänker inte på trevligheten utom när jag haft en paus från den. Tar den för given. Det finns och en hel del spets, sarkasm och giftighet bakom artigheten och det sitter ofta så långt inne för en britt att säga vad de egentligen tycker.

Men det är i största allmänhet en vänlig och hjälpsam atmosfär. Det är väldigt vackert här också tycker jag, vid kusterna och landsbygden speciellt.

Femte året i Hjo said...

Tycker att man träffar på trevligt folk nästan överallt: Frankrike, England, Tyskland och nu senast i Portugal. Hur trevliga amerikaner är vet jag inte riktigt, men positiva och oerhört sociala. Har jag förstått. Vi svenskar är tvärtom. Ibland. Nåja, jag tror vi har lärt oss lite sedan vi börjat resa utomlands.

Anonymous said...


Körde ni bil i England?? Söte jesus galningar.
Såg tre krockade när jag var där.
Du måste ha åkt med Magret Thather.
Det Engelska landskapet till Blenheim palace
med häckar (field system) är fint älskar det.
häls christer

Annica said...

Man har ju alltid hört att engelsmän är mycket artiga och trevliga. Fint att ryktet stämmer. :)
Jag har aldrig besökt Storbritannien så jag kan inte uttala mig, men amerikaner upplevde jag som väldigt öppna och välkomnande.
På min "skulle-vilja-resa-till-lista" ligger Skottland högt.
Kram!

Anne-Marie said...

Marina: Jaha, du reste samma år. :)
Det låter litet som upplagt för “kaos" med så många barn/ungdomar och bara två vuxna ledare. Men vi reste till Gotland i åttan eller nian och hade inte många lärare. Det var andra tider när vi var yngre. :)

Anne-Marie said...

Hej Anneli,
Det är något visst med England och Storbrittanien tycker jag. Har svårt att riktigt sätta fingret på vad det är dock.
Har faktiskt inte sett de serierna men vet att många tittar på dem.
Ha det fint! Kram!

Anne-Marie said...

Hans: Det finns säkert trevliga människor i många olika länder men jag tycker personligen att folk från Storbritannien är litet extra trevliga plus folk här i USA.
Amerikaner är sociala och har lätt för att prata med vem som helst. Det är en del av kulturen här som jag vant mig vid och anammat mer och mer allteftersom åren gått.
Svenskar är blyga och vågar inte vara sociala med en gång. Glömmer aldrig en Friskis och Svettis-lektion där några amerikaner var med. Vår ledare tyckte om att småprata med oss deltagare och oftast var det rätt “dött" med litet feedback. Men han fick igång samtalet med amerikanerna. :)

Anne-Marie said...

Christer: Haha, ja kanske vi var litet tokiga. :)
Men allt gick bra och min kompis är en duktig bilförare.
Nej, Margret Thatcher var inte med i bilen vad jag vet. ;)
Vi tog det lugnt och allt löste sig.
Det som var litet knepigt var alla häckar som finns precis utmed vägarna. Det gjorde att det blev svårare.

Anne-Marie said...

Annica: Jag tycker att de allra flesta är artiga och trevliga - precis som här i USA.
Amerikaner har nog mycket av den engelska kulturen eftersom folk från Storbritannien kom hit för länge sedan.
Skottland är härligt.
Min kompis och jag besökte en familj som min pappa var bekant med och en släkting till frun i familjen bodde med sin make i närheten av Edinburgh i Skottland.
Vi fick komma och hälsa på och de bodde i en lägenhet som var inhyst i ett tidigare mindre slott! Det var väldigt speciellt med en fantastisk takhöjd och en häftig miljö. Det var en upplevelse.
Kramar!

Anne-Marie said...

Kommentar från Steel City Anna som inte syntes här men i min email som tur var.

“Kul att läsa och så vackert det är där du var på språkresa.

Jag har bott i England så länge nu så jag tänker inte på trevligheten utom när jag haft en paus från den. Tar den för given. Det finns och en hel del spets, sarkasm och giftighet bakom artigheten och det sitter ofta så långt inne för en britt att säga vad de egentligen tycker.

Men det är i största allmänhet en vänlig och hjälpsam atmosfär. Det är väldigt vackert här också tycker jag, vid kusterna och landsbygden speciellt"

Anne-Marie said...

Anna:
Litet extra kul kanske för dig att läsa med tanke på att du bor i detta land. :)
Ja, Isle of Wight är fint. Har dock inga klara minnen tyvärr eftersom det är så länge sedan.
Det är likadant för mig att jag tar trevligheten för given som finns här i USA och när jag kommer till andra platser märker jag att det inte är likadant.
Intressant det du säger om hur människor är. Du kan ju se sådant eftersom du bor där. Jag har aldrig varit där tillräckligt länge för att fä den uppfattningen.
Jag tycker om landskapet med alla böljande kullar och det gröna. Minns att jag tyckte om Wales också trots att vädret inte var särskilt inbjudande när vi var där.

Channal said...

KUL!! Var bara tvungen att gå till Youtube... hittade även små filmer om Eastbourne. Du kanske minns att jag var där 1978. Fantastiskt roliga minnen! Efter den vistelsen blev jag en anglofil. Skulle trivas i England. Sinnet och humorn påminner även om oss skandinaver. Kände även det när jag besökte New York. Gillar folket. Trevligheten som du säger. Det gör mig glad!

KRAMAR Anna i Kolmården =)

ps. Kul att du har dina bloggvänner utsatta på orten. ds.

Anne-Marie said...

Anna: Just det ja, du åkte till Eastbourne. Visst är det något visst med England. Tror att väldigt många på 70- och 80-talen åkte på språkresor till England och även andra länder. Jag var även i Frankrike (vid Medelhavet) och och i Österrike (Salzburg) på språkresor. Vet inte om ungdomar åker lika mycket nuförtiden.
Ja, England/Storbritannien och USA påminner om varandra en del även om det är ännu “livligare" i USA tycker jag. Mer energi hos folk på något sätt.
Kramar!

Anonymous said...

Jag har varit i England ett antal gånger och tittat, samt varit med och mekat i Dragracing på Santa Pod. Alla gångerna jag varit dit som publik, så har vi bott i Wellingborough, men det är mycket "stök" där numera.
Jag inte själv råkat ut för någonting, men bekanta till mig har gjort det. Polisen som kom till platsen, berättade att det var i stort sett likadant överallt numera.
Berättade det för en kompis som bodde på ett annat hotel, och som då frågade portiern om hur det var där numera. Portiern tog sig för pannan, och bara suckade.

Men annars har det varit bra där. En polare som gillar att campa, ville ta med sina söner, och att vi skulle campa på Santa Pod. Sagt och gjort, tält mm skickade med ett Team som skulle dit och tävla, så det var inga problem.
Gissa om det regnade den helgen, det var översvämning på campingen. Vi försökte faktiskt att hitta en plats att campa på, men det var helt omöjligt, och vi höll på att köra fast med bilen på campingen. Regnet det bara öste ner, i mängder. Det blev hotell, alla nätter.

Hotellet som vi brukar bo på Wellingbourough, påminner om hotellet i Fawlty Towers, med en massa trappor och gångar kors och tvärs, och upp och ner.

På söndagen åkte vi till Duxford flygmuseum, och där var det en otrolig flygshow. Vi fick dock springa in i flyghangarerna ibland, när regnskurarna kom. När man stod inne i en hangar, så gick det inte ens att prata med varandra när regnet öste ner i mängder. Helt otroligt.
Det var flera Engelsmän som sade, att dom aldrig varit med om ett liknande regnväder. Ett kul minne är det så här efteråt. Det är väl ca. 10år sedan.

Kom att tänka på ett ordspråk jag hört: I helvetet, så står Engelsmännen för maten, och Tyskarna för skämten.

Många inom Dragracing sfären, brukar kalla England för Regnland.
Det har å andra sidan regnat i Sverige också, på en del tävlingar, helt kopiösa mängder faktiskt. Man har nästat börja fundera på om man måste föröka hitta någon färja för att komma hem.

Träffade en gammal kompis på Tierp, när det tokregnade en tävling. Vi själva bodde inne på banan, så jag frågade vart dom bodde. Han pekade bort mot publikcampingen, och sade: -Där borta på risfältet. :-D

Oj, mycket text blev det visst.

Mvh Skogåsbon

Annika said...

Jovisst märker man att den engelska vänligheten finns i US också.
Helt klart.
Folk är ju väldigt trevliga här för det allra mesta. Lite beroende på var man bor och så, givetvis. men på det stora taget är folk trevliga, inget snack om saken.
Inte så mkt "Honey", "hon" och "sweetie" här hos mig som det är i södern, och på mindre orter norrut. När ngn kallar mig honey blir jag glad, låter gulligt.
Men, här hos mig är det inte jättevanligt. Det som är mindre kul här är hur otrevligt bemött man blir på statliga instanser, som tex DMV etc. HELT otroligt faktiskt.
OCH förstås u'''sc''''i''''s (haha), men de har blivit lite bättre. Kanske gått på charmkurs? Tror det.
Ja, sådana instanser, tycker det är rent bedrövligt ibland, och man kan inte låta bli att bli att bli sur själv. Posten i Reston är ökänd för sin otrevlighet också. Vet många restoniter som helt undviker den.
Kramar!

Anne-Marie said...

Skogåsbon: Det var en underhållande berättelse om upplevelser i England. :) Litet otäckt att det inte är säkert och att till och med polisen tyckte det hade “gått utför".

Att det regnar i England verkar vara en del av klimatet där. Jag minns när jag och min kompis var i Wales att det regnade mycket. Vi skulle åka ett litet tåg upp på ett “berg" (kanske inte riktigt kan jämföra med de berg vi har här där jag nu bor :)) och det var så dimmigt att man inte såg någonting nästan. Och regnade gjorde det varje dag vad jag minns.

Skall man campa bör det vara litet torrare tycker jag. Inget roligt att vara ute i tält i ösregn.

Faulty Towers var en rolig serie. :) Minns att jag skrattade gott många gånger.

Tack för att du delade med dig!

Anne-Marie said...

Annika: Engelska vänligheten tror jag har influerat USA en hel del. Eftersom jag bara bott på mindre orter är det kanske litet annorlunda jämfört med större städer. Kan tänka mig att kanske San Francisco och New York har ett annat tempo och litet “tuffare klimat" jämfört med lilla Weed. :)
Jag har vant mig vid att bli kallad hon, honey och sweetie. I början var det litet konstigt. Skulle man säga det i Sverige fick man väl en örfil! ;)
DMV i Mt Shasta är ingenting jämfört med kontor i större städer. Här pratar personalen med folk och det är helt okej. Har dock läst om vissa städer där det kan vara väldigt otrevligt hos till exempel DMV.
Vår post är okej även om jag tycker mig märka litet sura miner ibland också. En man verkar väldigt less på att jobba och skulle nog hellre pensionera sig men kanske måste jobba kvar ett tag till.
Små städer är annorlunda och folk tar sig mer tid att småprata och många känner givetvis varandra också.
Kramar!!

Gunnel said...

Jag har bara varit i London och en storstad går knappast att jämför med hur det är på landsbygden. Jag gillar engelska filmer och deckare. I dem finns det handling och inte bara våld. Kram

Anne-Marie said...

Gunnel: Nej, självklart går London inte att jämföra med den engelska landsbygden. Men trivsam- och vänligheten finns på båda platserna tycker jag.
Engelska filmer och deckare kan verkligen vara sevärda. Minns att min mamma ofta tittade på engelska TV-program och tyckte om dem.
Kram

Lena i Wales said...

Härligt att du känner så positivt för UK!
Min första resa utomlands utan föräldrar var också en språkresa till England och Brighton.
Det finns mycket positivt med UK, men så kom Brexit och förstörde så mycket, tyvärr.
Ha det bra!

Anne-Marie said...

Lena: Ja, jag tycker om UK. :)
Tror att många svenska ungdomar åkte just till sydkusten i England. Vet inte om det fortfarande är så men på 70- och 80-talen verkade det vara populärt.
Brexit har ju inte skett ännu och jag har läst litet om att det finns starka krafter som vill förhindra Brexit. Vi får väl se vad som händer.
Ha en fin helg!

Karin Eklund said...

Jag har aldrig varit i England. Det var väldigt nära en gång att jag skulle fara dit och jobba med hästar i ett stall utanför Hull. Men andra krafter drog iväg mot annat håll. Jag har många gånger funderat på hur mitt liv hade blivit om jag hade rest dit o jobbat. De engelsmän jag har haft att göra med har alltid varit väldigt trevliga o också visat sig från den humoristiska sidan. Tack Anne-Marie för ditt fina minne och allt du delar med dig av.

Anne-Marie said...

Karin: Intressant att du var på väg men att annat kom emellan. Tror att allt har ett syfte och en mening. :) Man gör sina val och går en väg och får vara med om olika saker. Hade man valt den andra vägen hade man varit med om andra saker.
Engelsmän brukar vara trevliga tycker jag. De har en viss humor och inställning till livet som skiljer sig från många svenskars sätt att vara. Roligt att du uppskattade inlägget. :)